Beskrivning av attraktionen
Byggnaden i pseudo -romansk stil - Sankt Katarinas kyrka - ligger på Malaya Konyushennaya 1, i hörnet av Shvedsky Lane. Sankt Katarinakyrkan rymmer den evangelisk -lutherska församlingen ELKRAS (en gammal förkortning av den evangelisk -lutherska kyrkan i Ryssland och andra länder). Gudstjänster hålls på svenska och ryska.
Samhället organiserades på 1600 -talet, 1640 i Nyenskans (en svensk fästning, som var Nyens viktigaste befästning). S: t Katarinakyrkan tillhörde ursprungligen Svenska kyrkan. Som ett resultat av det faktum att Ingermanlandia gavs till Ryssland efter nordkriget (mellan Sverige och unionen av nordstaterna för de baltiska länderna), flyttades en del av invånarna till S: t Petersburg. Från och med 1703 började möten organiseras i kyrkan, som leddes av pastor Yakov Maydelin i ett privat hus.
I det nuvarande Nevskijprospektets område, 1734, fick samhället en tomt av kejsarinnan Anna Ioannovna i present. Den första träkyrkan tillägnad S: t Anne uppfördes på denna plats. Senare fanns det en uppdelning mellan gemenskaperna (finska och svenska). Finländarna bosatte sig på samma plats (nu finns den finska Mariakyrkan där), och svenskarna reste ett hus för bön på en annan plats, där 1767 (17 maj) kyrkan Sankt Katarina lades, som byggdes av sten. Därefter byggdes kyrkan om mer än en gång. Vigningen av kyrkan ägde rum 1769, den 29 maj. Det var en stenkyrka med en kapacitet på 300 församlingsmedlemmar, skapad av arkitekten Felten Yuri Matveyevich.
År 1863 (28 december) grundades en ny kyrka som kunde ta emot redan 1200 församlingsmedlemmar. Arkitekten för projektet var Karl Karlovich Anderson, född i Sverige (i Stockholm), men bodde och studerade i S: t Petersburg. Kyrkans byggnad är gjord i pseudo-romansk stil och har ett rosfönster. Det belopp som spenderades på byggandet av kyrkan uppskattades till hundra tusen rubel. Huvudgivaren (ktitor) för konstruktionen var den svenska greven Armfelt, fem tusen rubel i form av en donation tilldelades också av kejsare Alexander II. Münchenprofessorn Thirsch målade religiösa dukar för kyrkan. Grev Armfelt anförtrott arbetet med kyrkans interiör till de bästa arkitekterna i S: t Petersburg. Dessutom installerades senare en orgel i kyrkan. Kyrkan, som invigdes 1865 (28 november), har överlevt till denna dag. Kyrkan innehöll två barnhem (för flickor och pojkar), en församlingsskola, ett almushus och ett välgörenhetssamhälle.
Kyrkans församlingsmedlemmar var familjer till kända personer som Nobel, Lidval, Carl Faberge. Karl Mannerheim, senare fältmarskalken och Finlands president, valde denna kyrka för sitt bröllop. Församlingen hade det största antalet församlingsmedlemmar i slutet av 1800 -talet och uppgick till cirka sju tusen människor.
Socknen existerade fram till 1934 och stängdes under perioden för religiös förföljelse. Efter att kyrkan stängdes fanns många organisationer i dess lokaler vid olika tidpunkter, en av de sista bland dem var en idrottsskola för barn och ungdom. Bostadshuset som tillhör församlingen nationaliserades också efter revolutionen.
I början av 1990 -talet återupptogs gudstjänsterna i kyrkan. Byggnaden av kyrkan återfördes till församlingens förfogande 2005. Trots att den lutherska församlingen är svensk är den inte en del av Svenska kyrkans församling, utan tillhör ELKRAS församling. Dessutom, tillsammans med den lutherska församlingen, hålls också den engelska kyrkans gudstjänster.
För närvarande har kyrkan en kör, klubb, kyrkskola. Dessutom hålls olika kulturevenemang av kyrkans församling. Tjänsterna hålls på söndagar, två gånger i månaden på svenska och andra söndagar på ryska.
