Beskrivning av attraktionen
Sydost om Fethiye (på 65 km avstånd) på toppen av en kulle ligger ruinerna av Xanphos, en gammal stad. Från toppen av kullen, på vilken ruinerna ligger, öppnas en ovanligt vacker utsikt över floden Yeshen.
Staden Xanphos nämns i den antika grekiska myten, som berättar om Bellerophon och om den flygande hästen Pegasus. Kung Iobatus bodde i Xanphos, liksom Glaucus, barnbarnet till Bellerophon. I Homers Iliad framstår Glaucus som en lykiker som kämpade för trojanerna.
Efter att ha utfört arkeologiska utgrävningar på stadens territorium upptäcktes fynd från 800 -talet f. Kr. Men Xanphos nämndes först i krönikorna om erövring av Lykia, när en persisk general attackerade Harpagus (540 f. Kr.). Efter att Harpagus armé omgav staden insåg stadens försvarare att de var i en hopplös position. De bestämde sig för att sätta eld på staden tillsammans med sina hus, egendom, fruar, barn och slavar, medan de fortsatte att slåss. Endast 8 familjer lyckades överleva, eftersom de befann sig utanför staden vid den tiden. Dessa familjer återvände för att återuppbygga den brända staden.
År 333 f. Kr. staden övertogs av Alexander den store. Efter Alexanders död styrde Antigonus staden och efter honom Antiochus III. Under Antiochus III var Xanphos huvudstad i Lycian Union. Lite senare kontrollerade Xanphos, liksom hela Lykia, Rhodos.
År 42 f. Kr. i Rom rasade inbördeskrig och staden belägrades. Det var omgivet av Brutus trupper, och stadens historia upprepade sig igen, invånarna satte eld på den. Men staden var avsedd att bygga om igen, och Xanphos var ännu bättre än den var. Kejsaren Vespasianus beordrade under hans regeringstid att de majestätiska stadsportarna skulle uppföras, som bar hans namn. Med början av den bysantinska perioden regerade ett stift i Xanphos. På 800 -talet började araberna attackera staden allt oftare, så invånarna lämnade staden.
År 1842 sökte Charles Fellowes, en brittisk resenär, i ruinerna efter överlevande skulpturer och statyer som skickades till British Museum i London.
Ingången till staden är dekorerad med den monumentala Arch of Vespasian, och bredvid Arch är de hellenistiska portarna. På dessa portar hittades en rekord där det stod att Antiochus III tillägnade staden Xanphos till Lycias beskyddargudar - Artemis, Leto och Apollo. Lite längre (till höger om vägen) var Nereidmonumentet. Med anor från 400 -talet f. Kr. Idag förvaras det i British Museum.
Stadens akropolis, omgiven på tre sidor av fästningsväggar (500 -talet f. Kr.), ligger vid floden Eschen. Utseendet på den fjärde väggen ägde rum redan under den bysantinska perioden. I den norra delen av akropolen finns en romersk teater som byggdes på platsen för en gammal grekisk teater. Inte långt från teatern ligger de lykiska gravarna. Höjden på Harpies grav är 8, 87 meter. Bredvid den finns en grav (4: e århundradet), som innehåller en kopia av relieffbilden av två stridande män, originalet av denna bild förvaras i det arkeologiska museet i Istanbul.
Lite norr om den romerska teatern börjar den romerska agoraen, på vilken den xantianska obelisken ligger, från 480-470 f. Kr. Obelisken bär den längsta inskriptionen bland de poster som har kommit ner till vår tid. Inskriptionen på 250 rader är på Lycian. Inspelningen på det lykiska språket har inte helt dekrypterats, men från inspelningen som gjorts på grekiska kan man förstå att obelisken byggdes till ära för den antika fighteren, som gick segrande i många slagsmål och därmed förhärligade sin familj.
Om du följer vägen som går österut från parkeringen kan du komma till den bysantinska basilikan omgiven av en häck. Norr om basilikan, på en kulle, finns ett bysantinskt kloster, liksom en romersk akropolis med gravar och sarkofager.
