Beskrivning av attraktionen
Kristi uppstigningskyrka i Ahtopol ligger i den östra delen av halvön där staden ligger. Den står på en hög strand, som går ner nästan vertikalt från ena sidan.
Det exakta datumet för byggandet av templet är okänt. Förmodligen uppfördes kyrkan 1796, eftersom detta datum anges med en minnesskrift på grekiska i apsis. Det handlar dock inte om byggandet av templet, men troligtvis om tiden då väggarna inuti byggnaden målades. Det finns en synvinkel att kyrkan för Herrens uppstigningskyrka installerades på grunden till ett annat gammalt tempel under medeltiden.
Kyrkan är en liten rektangulär byggnad med en apsis. Templets längd och bredd är 17x7 meter, höjden är 2,3 meter. Väggarna, cirka en meter tjocka, är byggda av stora stenar med oregelbunden form, mellan vilka en cementmurbruk hälls. På två ställen, på olika höjder längs hela byggnadens omkrets, finns det trälister - ett dekorativt arkitektoniskt element. Strukturen är krönt med överhängande taklistar och ett hippatak. I templets östra vägg finns en apsis - en halvcirkelformad förlängning, men den är nästan osynlig från gatans sida, så utåt kan kyrkan misstas som en vanlig bostadshus. Ingången till templet ligger på södra sidan. Liksom många andra kyrkor som byggdes i Bulgarien under åren av det osmanska styre, är det delvis - 40-50 cm - grävt i marken. För att maximera byggnadens säkerhet gjordes endast två små fönster i den under själva taket, med utsikt över västra och norra sidan.
Forntida fresker av Deesis har bevarats i apsisdelen av templet. Det är värt att notera att bilderna på de heliga på freskerna är gjorda enligt kanonerna i den bysantinska snarare än bulgariska ikonmålningsstilen.
Herrens uppstigningskyrka är ett unikt arkitektoniskt monument inte bara på grund av sin imponerande ålder. År 1918, till följd av en stark brand, brann Ahtopol nästan helt ner. Byggnaden av kyrkan vid havet är en av få strukturer som mirakulöst lyckades fly från eldelementet. Nu är detta tempel nästan det enda beviset på arkitekturens särdrag som fanns i staden fram till början av 1900 -talet.
