Beskrivning av attraktionen
Fyren Kõpu, som ligger på ön Hiiumaa, är idag den äldsta operativa fyren i världen. Byggandet av fyren började 1505 och varade 26 år intermittent. För första gången tändes elden på toppen av tornet i augusti 1531. Fyrtornet var redan vid den tiden ett fyrsidigt prisma med kraftfulla stöttor i riktning mot kompassens huvuddivisioner.
Upp till 24 meter högt är tornet av massiva kullersten bundna med cement. På en höjd av 24 meter fanns det första nedre rummet, där ministrarna hölls. Detta rum hade 2 fönster mot öster och väster. Det fanns en annan ovanför detta rum, där det fanns en vinsch för att lyfta ved. Ovanför det övre rummet fanns en plattform där en eld från ved släcktes på ett galler. I lugnt, klart väder var elden synlig på avstånd - i 15 miles, men i en storm var branden ofta översvämmad eller spridd av vinden.
Tidigare kallades fyren Daguerort - från svenska dagar - "dag, dagsljus, ljus" och ort - "plats, kant, punkt", liksom "udde".
Fyrens höjd ökade till 36,5 m 1659 under svenskarna, när den hyrdes ut till Thimen Cornelis.
År 1660 köpte greve Axel Julius de la Gardie ön tillsammans med fyren av den svenska regeringen med skyldighet att belysa tornet mot en avgift.
Under Peter I: s tid hämtades tull från alla fartyg som passerade Dago till Vyborg, Revel, Vyborg och Nyenskans. Således var Daguerorte fyr den första i de ryska vattnen i Östersjön, som bland annat tjänade för kommersiella ändamål. Under denna tid upplystes fyren regelbundet från 15 mars till 30 april och från 15 augusti till 30 december.
År 1776 överlämnades Horenholms fyr till grevinnan Ebbe Margarita Steenbock. År 1792 köpte baron Roman Ungern-Sternbert denna egendom. Varje år bad baronen staten om ett belopp på 5 000 rubel i silver för att belysa fyren. Saken är att under de långa åren av fyrens existens har skogen runt den huggits ner för länge sedan och ved måste tas med på avstånd, vilket inte var billigt. Inledningsvis allokerades ungefär hälften av det erforderliga beloppet från statskassan. Och 1796 slutade de betala helt och hållet. Baronen upprätthöll dock fyren fram till 1805. Han fördelade tillgången på ved till invånarna i de närmaste bondhushållen och befriade dem från annat arbete.
Sedan 1805 tog den ryska staten över belysningen av fyren. Reparationer utfördes omedelbart. En lykta placerades i den övre delen, som upplystes av 23 oljelampor. År 1845 reparerades tornet igen, då var fyren upplyst i 10 månader om året - från 1 juli till 1 maj. Lamporna tändes i solnedgången och släcktes i gryningen.
År 1860 installerades förbättrad belysning av fyren, med en synlighet av elden på ett avstånd av upp till 50 km. Fyren servades av ett team på 7 personer, varav en ständigt var i vinden.
År 1883 installerades en telegrafstation vid Kipusky -fyren. En räddningsstation var belägen nära fyren, vars uppgifter innefattade att varna fartyg som närmar sig för snabbt och ger hjälp till dem i nöd.
1898 placerades en telefonväxel i stället för telegrafutrustning.
År 1901 reviderades tornet igen. Samma år var fyren utrustad med det senaste ljusoptiska systemet, som förvärvades i Paris på världsmässan 1900.
År 1940 fördes en kraftöverföringsledning från statsnätet till Kypus fyr.
Fyren skadades hårt under andra världskriget. Förstörelsen var dock inte dödlig och tack vare de kraftfulla och hållbara stenmurarna restaurerades tornet snabbt.
Under de följande åren moderniserades fyrbelysningen.
År 1957 genomfördes en fullständig översyn av Kypu -fyren. Det var dock inte möjligt att helt stoppa förstörelsen av tornet och 1982 utfördes reparationer igen, området runt fyren anlades. En EMV-930M ljusoptisk apparat installerades också med ett eldsiktområde på 26 … 30 miles.
I augusti 2011 fyller Kõpu fyr 480 år. Enligt sin hyresgäst Jaan Puusepp besöks fyren årligen av cirka 30 tusen turister. Och under de senaste åren har fler och fler människor kommit att titta på det från olika delar av världen.
