Beskrivning av attraktionen
Wilchering Abbey är ett cistercienserkloster i Övre Österrike, som ligger 8 kilometer från staden Linz. Byggnaden, som byggdes om på 1700 -talet, är känd för sin rika rokokodekor.
Klostret grundades av Ulrich och Kolo Wilchering, som donerade det gamla slottet till familjen för detta ändamål, i enlighet med deras avlidna pappas önskemål, efter att familjen flyttade till sitt nya slott i Wachenburg. Ursprungligen bosatte sig augustinierna i klostret, men den 30 september 1146 överförde Ulrich klostret till cistercienserna från klostret vid Rhen, i Steiermark. Men mindre än fyrtio år senare återstod bara två munkar i klostret. Sedan flyttade Heinrich, den fjärde abboten, klostret till Burkhard. År 1185 bosatte sig munkar från Ebrach i klostret igen, varefter en cisterciensisk gemenskap skapades.
Klostrets historia slutade nästan under reformationen, då dåvarande abboten, Erasmus Mayer, flydde till Nürnberg, där han gifte sig och bröt sitt celibatlöfte och 1585 fanns det inga munkar kvar i klostret. Klostret bevarades endast genom ansträngningarna från abbeten Alexander Lacu, som utsågs av kejsaren.
I mars 1733 förstördes klostrets byggnad nästan helt av eld. Den gamla romanska dörren, en del av det gotiska klostret och ett par gravstenar har överlevt. Abbot Johann genomförde brådskande renoveringar, men senare återuppbyggdes kyrkan helt i rokokostilen av Johann Haslinger, som arbetade med designen av Martino Altomonte. Som ett resultat är Wilchering Abbey nu en av de mest betydande rokokobyggnaderna i den tysktalande världen.
År 1940 konfiskerades klostret av nazisterna och munkarna utvisades: några av dem greps och skickades till läger, medan andra tvingades till militärtjänst. Abboten Bernhard Burgstaller greps och svälte ihjäl 1941. Byggnaderna användes först för att hysa ett seminarium från Linz och sedan, från 1944, till ett tyskt militärsjukhus. År 1945 erövrade amerikanska trupper klostret. Munkarna återvände samma år. År 2007 var klostergemenskapen 28 personer.
