Beskrivning av attraktionen
En av huvudattraktionerna i Elbrus-regionen är Mount Elbrus-den högsta toppen i Ryssland och Europa, som ligger norr om Greater Kaukasus-området på gränsen till två republiker: Karachay-Cherkess och Kabardino-Balkaria.
Elbrus är en tvåstoppad utdöd vulkan. Höjden på det västra toppmötet är 5642 m över havet, det östra - 5621 m. De separeras av en sadel - 5300 m. Topparna ligger på ett avstånd av cirka 3 tusen m. Stenarnas huvudsammansättning är granit, gneiser, diabaser och tuffar av vulkaniskt ursprung.
Elbrus med två toppar-kratrar bildades för en miljon år sedan under skapandet av Kaukasusområdet. Enorma strömmar av asklera rusade längs sluttningarna av Elbrus och svepte bort alla stenar och vegetation framför dem. Lager av lava, aska, stenar, lagrade ovanpå varandra, och därmed utvidga vulkanens sluttningar och öka dess höjd.
Den vetenskapliga studien av berget Elbrus började på 1800 -talet. Ryska forskare. Den första personen som bestämde bergets exakta plats och höjd 1913 var akademikern V. Vishnevsky. År 1829 besökte Mount Elbrus den första ryska vetenskapliga expeditionen, som inkluderade den berömda ryska akademikern E. Lenz, Pyatigorsk -arkitekten Bernardazzi, botanikern E. Meyer med flera. Expeditionen åtföljdes av general G. Emmanuel, chefen för den kaukasiska linje. Den första framgångsrika uppstigningen till den västra toppen gjordes av en grupp engelska klättrare 1874 under ledning av F. Grove, A. Sottaev var dess deltagare.
År 2008 erkändes Elbrus som ett av "Rysslands sju underverk". Idag är Elbrus det största skidberget i världen, liksom den mest lovande platsen för ryska och internationella tävlingar. I grund och botten är infrastrukturen väl utvecklad på de södra sluttningarna av berget Elbrus, där det finns stolhissar och pendelbanor som leder till en parkeringsplats som kallas "Bochka" (på 3750 m höjd), som består av 12 isolerade sexsitsiga bostäder släpvagnar med kök.
