Beskrivning av attraktionen
Slottskomplexet Drottningholm, som översätts till "Queen's Island", fick sitt namn inte bara på grund av sitt läge på Mälaren i Louvain, utan också på grund av sitt syfte - på 1500 -talet presenterade Johan III detta lilla slott som en gåva till sin fru Katharina Jagiellonka. Under andra hälften av 1600 -talet skadades dock byggnaden under en allvarlig brand, och senare rekonstruerades den på order av den nya ägaren - Hedwiga Eleanor. Den nya byggnaden ritades av Nicodemus Tessin (senior), och konstruktionen slutfördes efter hans fars död av hans son - Tessin (junior). En blygsam, men samtidigt elegant byggnad utan massiva befästa väggar och torn som mer påminner om franska Versailles än det typiska fästningsslottet som var karakteristiskt för denna del av Europa vid den tiden.
Som ett resultat av trettioåriga kriget blev Sverige en stor och mäktig europeisk makt, vilket gjorde det möjligt för dess monarker att dekorera kungliga bostäder med vunna troféer. Det är därför i palatsets parker och interiörer du kan hitta olika pragskulpturer, holländska brons- eller italienska antika statyer, liksom den danska Hercules -fontänen. På grund av att restaureringsarbetet på Drottningholm användes, använde drottning Hedwig Eleanor det mer som en plats att lagra sin konstsamling.
Luvis Ulrika, som fick slottet 1744 i bröllopspresent, har satt den mest betydande prägeln på det moderna Drottningholms ansikte. Det var hon som förde in delar av fransk rokoko till palatsets inre och öppnade också ett operahus på komplexets territorium. En unik egenskap hos denna hovteater är de överlevande italienska mekanismerna som användes på 1700 -talet för att flytta dekorationer runt scenen och skapa ljudeffekter.
Den kinesiska paviljongen är också en av huvudattraktionerna i Drottningholm. Byggnaden är byggd i enlighet med alla kanoner i den franska rokokon och byggnaden är full av orientaliska motiv. Den kinesiska paviljongen blev en förvaringsplats för exotiska konstverk som strömmade in från öst på den tiden, liksom en plats för ensamhet och avkoppling från liv och rörelse i palatslivet.
1800 -talet för Drottningholm gick utan några väsentliga förändringar, eftersom byggnaden för det mesta var tom. Först i början av 1900 -talet restaurerades palatskomplexet och sedan 1981 blev Drottningholm igen säte för svenska monarker. Ett decennium senare fanns Drottningholms palatsanläggning med på Unescos världsarvslista.
