Den nordligaste av de ryska fjärran östliga haven är Beringshavet. Dess vattenområde ligger mellan Amerika och Asien. Havet skiljs från Stilla havet av befälhavaren och Aleutian Islands. Kartan över Beringshavet visar att dess gränser mestadels är naturliga. Endast i vissa områden har det villkorliga gränser. Beringshavet anses vara ett av de djupaste och största haven på planeten. Det täcker ett område på cirka 2315 tusen kvadratmeter. km. Dess genomsnittliga djup är 1640 m. Den djupaste punkten är 4151 m. Reservoaren fick sin beteckning tack vare upptäcktsresande Bering, som studerade den på 1700 -talet. Fram till den tiden, på kartorna över Ryssland, kallades havet Bobrov eller Kamchatka.
Geografiska egenskaper
Havet har en blandad kontinental-oceanisk typ och anses vara marginell. Det finns få öar i dess stora territorium. De största öarna är Aleutian, Komandorskie, Karaginsky, Nelson, St. Matthew, St. Paul m.fl. Havet kännetecknas av en komplex indragen kust. Den har många vikar, vikar, uddar, halvöar, sund. Beringshavet påverkas starkt av Stilla havet. Vattenutbyte med det sker genom sundet: Bering, Kamchatsky och andra. Beringsundet förbinder vattenområdet med Ishavet och Chukchihavet. I de centrala och sydvästra regionerna finns det platser på djupt vatten, som är omgivna av kuststim. Avlastningen av havsbotten är platt, praktiskt taget utan fördjupningar.
Klimatet i Beringshavsområdet
Nästan hela vattenområdet domineras av det subarktiska klimatet. I den arktiska regionen är bara den norra delen av havet belägen, och i zonen med tempererade breddgrader - den södra kanten. Därför är väderförhållandena olika i olika delar av Beringshavet. Kontinentala särdrag i klimatet manifesteras i områden belägna från 55 grader breddgrad. Den östra delen av havet är varmare än den västra.
Beringshavets roll i landets liv
Detta hav utnyttjas intensivt av människor. Idag utvecklas sådana viktiga sektorer i ekonomin som sjötransport och fiske där. Ett stort antal värdefulla laxfiskar fångas i Beringshavet. Det finns också ett fiske efter flundra, pollock, torsk och sill. Det fiskas efter havsdjur och valar. Godstrafiken utvecklas i Beringshavet, där fjärran Östersjöbassängen och Norra sjörutten hamnar. Beringshavets kust fortsätter att studeras aktivt. Forskare är upptagna med att forska kring frågor som rör den vidare utvecklingen av navigering och fiske.